2 månader sedan.

den här natten var hemsk , jag ska inte berätta allt
men asså det är två månader sen moffa dog.
det var 2 månader sen jag vakade vid hans sida
och bara hoppades på att han ögon skulle öppnas
eller att han skulle röra på sin hand eller nått tecken.
vid den här tiden just den här satt vi i ett rum med en
läkare som sa att det finns inget mer att göra och
vi får säga till när vi vill ta bort respiratorn.
jag får rysningar att bara tänka på stämningen och hur
många jävla väggar jag slog i den dagen , jag minns
typ ingeting kände mig så jävla arg och sårad,
men enda anleningen att det kom tårar var att jag var
så jävla arg och jag fick panikångest och massa sånt.
jag kunde inte fatta då , och det kan jag fan inte nu heller.
snälla moffa , kom tillbaka !


och tro fan inte att jag bara skriver för att få folk tycka synd om mig osv.
men måste fan nånstans få ta ut mina känslor när man inte kan göra det hemma.
o säg fan inte att jag "fånar" mig bara för min moffa har dött,
vadå bara (?) ni som inte vet nånting ska inte enns öppna käften !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0