lina kan inte sova, hjärnan snurrar i ett och hon vet inte vad hon vill..
usch vad komplicerat allting låter. men det är komplicerat när man inte
kan berätta för någon, inte enns för sig själv. det är först då det bli såhär
när man inte kan säga nått, man står där tyst som någon tagit silver tejp
och smällt över den för min mun, värmt den och jag inte kan dra bort den
för det gör för ont. förstår ni nu ? antagligen inte, men vem bryr sig egentligen
för ingen har nog någonsin förtstått sig på mig, typ mitt riktiga jag. vem jag är
på riktigt, när ska jag släppa fram den tjejen? nej inte den blekaste aning men
när jag väl gör det så kommer ni inte känna igen henne.

jag är inte den ni tror.





-fuck you