minns när jag var liten, planterade en persika kärna på gården
och väntade på att något skulle börja växa.
just nu känner jag mig som den där persika kärnan, jag bara väntar
på att växa. inombords, lära mig nya saker, ta tag i allt. inte bara vara
för det har jag nu varit för länge.

iallafall så sitter jag och kollar på oth, väntar på att sara ringer så
ska vi dra till stranden och sitta där. idag målade vi klart, kan inte beskriva
känslan av att riva bort att täckningspapper. äntligen, inga fler penslar
färgburkar eller stegar.

nej nu ska jag fixa mig lite grann, ser ut som nått man hittar på soptippen.


turisterna :)