känns inte som det hänt.

nu far jag ut . jag orkar inte sitta inne o loda hela dan.
sovit med en bild på mig o moffa under kudden så de
kändes faktist bra , det är otroligt så underbar han var.
jag saknar han inte för jag tror han är i sitt hus i svenstein
med mommo och går o hummar på sina låtar och löser korsord.
men det kommer en dag så tårarna börjar komma.
men det har inte kommit ännu.

kommer jag nånsin glömma den här tiden ?
tack för 15 år.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0