hej . förlåt för att jag var så känslig i det förra inlägget
men man ska upskatta det man har, fast det inte är mkt.
asså jag tänker hela tiden på den där furre som förlorat
sin pappa. det känns fan helt jävla hemskt och jag brukar
aldrig säga ordet hemskt. så den här gången så är det det!
iallafall så jag ska börja ta vara på varenda människa jag har.
nog för jag alltid försökt vara rädd om mina nära att dom inte
ska få nån skit eller råka ut för nått dåligt, men nu ska jag bli
ännu bättre på det. så har ni problems. i be here eller kanske
inte hemma framför datan hela tiden. men kanske i be there.
det lät bättre, stör mig ännu på tanten och gubben i nyheterna
men det är sånt man får leva med även fast man inte orkar.

men haha dagens var ju när jag och min käre vän julia pratade på msn nyss.
L: fyfan vad det kliar i örat
J:men klia tillbaka då
L:har försökt men har ont i lillfingret, och dom andra fingrarna är för knubbiga.
J:men du har två lillfingrar
L:men då blir jag ju tvungen att snurra på handleden.

okej ni kanske inte förstår humorn i de hela men jag tykte de lät skit kul.
btw den 17 februari kommer jag ligga hemma i svår ínfluensa "tyvärr"
just den dagen konsertern på folkets hus är med tjejerna i våran klass.

men nu måste jag sova för jag ska ta fram valpögonen till krister imon
och fråga om jag får hjälpa till på aspen istället för att va på lektioner.
och det går inte när man är trött. så en nice natt så höres vi i morgon!