dagarna går så jävla snabbt nu, hinner inte räkna.
känns som det var igår det ännu låg snö på marken.
nu sitter en fjäril på mitt fönster. förstår ni vad jag menar?
dagarna bara flyger förbi och jag hinner inte med.
kom på för bara några dagar sedan att det gått flera år
och jag har trott det bara gått månader.
har inte känt mig levande, försökt leva upp till alla andra
så jag har själv glömt bort hur man lever för sig själv.
men det är slut på det nu. för från och med nu lever jag
för mig själv, och inte för någon annan. så mina vänner
stötta mig eller tryck ner mig. det får ni själv bestämma
men jag vet vem ska vill vara